- Hittar inte boken, tror du att den inte är utstalld, eller nåt? frågar låntagaren på äkta närkingska. Det kittlar i mellangärdet av glädje över att höra min hembygds tungomål. Sällan jag hör det idag. Vad var det som hände? När, och varför blev det fult att prata sin egen dialekt? Den närkingska melodin hörs ibland, inte så tydligt uttalad som i Peter Flacks karikatyrer, men dock. Tjocka l, u och ö som går ihop, hör jag också. Men de gamla orden, fälle, vorta och utstalld, de är sparsamt använda av personerna framför disken.
Ja, boken var utstalld, den stod på en vagn. Vi hade inte hunnit sätta upp den. Tillsammans är man mindre ensam hade fått ytterligare en, förhoppningsvis nöjd låntagare.
Idag skiner solen och jag är på väg, till en än varmare källa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar