Bland alla våra besökare är en hel del amerikanska hemvändare som vill söka sina svenska rötter. Idag pirrar det lite extra i magen, två av dem är mina släktingar. Telefonsamtalet kom oväntat i morse. Kan jag ta hand om dem, visa dem biblioteket, prata om släkten? Storebror har allvarsrösten och rabblar snabbt namn på avlidna släktingar på mammas sida. Namn som jag endast med svårighet kan minnas, berättade för mig på släkttillställningar för många år sedan.
Jo, jag kan sluta tidigare idag och visa biblioteket. Sänder en tacksam tanke till mina kollegor som bad mig vara med och ta emot polska gäster för en tid sedan. Nu har jag bibliotekstermerna på engelska ganska klara för mig. Local history collection, Saxonarkivet, men sin fantastiska klippsamling måste vi så klart titta på. Tänk att vi har tidningsurklipp från länets alla små byar, noggrannt urklippta för länge sedan! Och de gamla telefonkatalogerna där jag hittat morfars namn och hans telefonnummer, då när telefonen ännu var ung. Då när man fick beställa sitt telefonsamtal och riskera att telefonissan tjuvlyssnade. Känns aktuellt att minnas, när debatten rasar om rätten till privat e-post och sms.
Fantasin drar iväg med mig, ser båtarna till Amerika. Känner drömmarna och tänker:
- Vilket mod! Att våga lämna allt och satsa på något nytt i främmande, långväga land. Ser scener ur Troells Utvandrarfilm framför mig och hör utdrag ur Mobergs böcker i mitt inre.
Undrar hur "mina hemvändare" ser ut. Har vi några gemensamma släktdrag, yttre eller inre?
Det pirrar i magen mellan frågorna. Snart är de här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar