Semester

Jag har sett mina kamrater komma och gå hela sommaren. På semester och åter från semester. Innan semestern lite lätt hängiga och uppfyllda av alla måsten som ska vara klara innan semestern. Efter semestern brunbrända, utvilade, sprudlande och uppfyllda av alla måsten som ska göras efter semestern.

Tankarna på semester kommer mig att minnas Tove Janssons beskrivning av julen i en av hennes böcker. Hur alla blir lite smått tokiga inför detta fenomen, som iakttagaren då inte visste vad det var.

Det är lätt att bli lite smått tokig inför semestern! Hur mycket man än tycker om sitt jobb är det ändå gott att få glädjas åt fri tid. Tid att inte titta på klockan, och inte vara uppmärksam på andra. Tid att resa eller lata sig. För mig gäller det att öva mig att vara lat.

För nu är det min tur att bli lätt lyrisk inför mina två semesterveckor. Åh, så mycket jag vill göra! Det skulle ta flera veckor att hinna allt jag skulle vilja! Plocka svamp och bär, träffa viktiga vuxna och viktiga barn, se teater, läsa, fota, skriva, resa, jogga, cykla, simma, måla, slipa...

Öva mig att vara lat.

I morgon är det min tur att se semesterrusig ut. Men jag börjar glädjas idag.

Jag tänkte höra med dig...

- Jag tänkte höra med dig... Många låntagare börjar sin fråga just så. Och sedan kommer korta distinkta frågor eller långa funderingar som slutar i ett:

- om det möjligen finns...

Idag har jag fått flera frågor som börjat ungefär så, men som uttalats på engelska. En hel del turister söker sig hit. Några av dem berättar gärna om besöket, varför de hamnat just här, var de bor och vad de gör. Ett lite ovanligt logi fick jag höra om på förmiddagen, Kvismare fågelsstation. Jag har läst om att det finns tankar på att utveckla naturturism i Örebro med omnejd, och att man också ska kunna erbjuda lite enklare boende. Skojigt att höra om den naturturism som finns idag.

Till Örebro söker sig många som har teckenspråk som modersmål. Teckenhörnan på stadsbiblioteket är ordnad med tanke på dem och alla dem som intresserar sig för det språket. Idag har jag visat hyllorna för utländska besökare. Det händer inte så ofta. Roligt att vi har så mycket att erbjuda så många olika människor.

Man skulle kunna tro att människorna skulle vilja göra andra saker än att besöka oss under en ljuvligt vacker och varm sommardag som denna, men nej, till biblioteket vill man i alla väder.

Den vackraste dag som sommaren ger

Den vackraste dag som sommaren ger kan det hända att hon längtar hit. Jag minns en
strof av Nils Ferlin och inom mig ändrar jag jag till hon och dit till hit. Jag har avslutat samtalet med henne, för det är oftast en hon. Jag möter en sådan person mitt i sommaren nästan varje år. Hon är ofta i sällskap med en kollega eller väninna. Och vad gör hon den vackraste dagen som sommaren ger? Jo, hon jobbar! Hon tänker på sina blivade elever som hon ska möta i augusti, och nu vill hon hitta litteratur som kan passa dem. Kvinnor är väldigt amibtiösa!

Den vackraste dag som sommaren ger, kommer ofta också den äldre generationen till biblioteket med sina barnbarn, eller som idag med sitt barnbarnsbarn. Ögonen lyser av glädje över barnbarnen och jag får vara med och dela glädjen. Många fina anekdoter om små barn och deras nära äldre får jag också till livs.

Ett barn sa:

- Den här boken har jag också, fast den står på biblioteket. Själva kärnan i biblioteksverksamheten fångad och förmedlad av en barnamun. Härligt!

Bara mummel, inget mums

Det allra säkraste tecknet på att högsommaren är inne är att vårt café Mummel & mums är stängt. Nu går det inte att slinka in där och köpa en glass, när sommarvärmen och glasslängtan slår till. Två veckor varje sommar stänger caféet och mumsandet tystnar. Bara mummel hörs bland bibliotekets hyllor. Ibland blir mumlandet rätt högljutt också. Som det som kommer från "ljugarbänken" framför informationsdisken. Där träffas många morgnar ett gäng stamkunder och samtalar om ditten och datten som timat sedan gårdagen. Diskussionerna om innehållet i dagens tidningar och övriga nyheter kan kanske inte ens alltid kallas för mummel...

Inspirerad av en låntagare lånade jag häromveckan hem tv-aktuella boken Berlinerpopplarna. Som bibliotekarie läser jag nog böcker på ett litet annat sätt än andra gör. Ett uttryck som ibland, ganska ofta, slinker ur mig är att en bok är

- Kul att ha läst.

- Jag vill ha en bok som är kul att läsa, brukar en mig närstående replikera.

Berlinerpopplarna är just det, kul att läsa. Underhållande, lättsam, trevlig och med ett ovanligt och mycket oväntat slut. Så här står det att läsa i vår katalog om den:

"Tre bröder träffas vid moderns död på släktgården Neshov utanför Trondheim. Tor, den äldste, har levt hela sitt liv här. Margido är en behärskad, plikttrogen begravningsentreprenör. Erlend, sedan länge bortstött p.g.a. sin homosexualitet, bär under ytan en stark vrede mot familjen. Dessutom dyker Tors dotter Torunn upp".

Det låter kanske lite småtrist, men det är det sista den är.

Du som vill ha en bok med ett oväntat och ovanligt slut, läs Berlinerpopplarna av Anne Birkefeldt Ragde!

Många frågor

Frågorna avlöser varandra i snabb takt, så att jag till slut varken kan minnas en enskild fråga eller en låntagare. Jo, information om stipendier och fonder ville en låntagare söka. En annan ville ha hjälp att få bättre skärpa i en läsapparat, och så fick jag sommarens klassiska fråga flera gånger:

- Var står cd-böckerna?

På sommaren när många reser bort ökar efterfrågan mycket på dem. Man vill ha något att lyssna till, så att inte resan känns så lång. Oftast fungerar de jättebra och inläsarna läser med inlevelse. Men idag träffade jag en låntagare som inte orkat lyssna till mångas favoritbok Damernas detektivbyrå, för att den lästes långsamt och entonigt. Synd på en underfundig, humoristisk och godhjärtat liten detektivpärla! Handlingen utspelas sig i landet Botswana och har du inte läst den - gör det!

Det är strömavbrott!

- Det är strömavbrott, berättade lillkillen för sin mamma när jag släckte ljuset för att stänga biblioteketet igår.
Har man lärt sig ett så spännande ord för ett komplicerat tekniskt fenomen, så gäller det att använda det! Tyvärr berättade mamman att det var dags att gå för att vi stängde, och inget oväntat avbrott på eltillförseln. Skrattet bubblar i mig. Tänk så många roliga kommentarer barn kommer med!

Sommartid är tid för genomgång av böcker som ska ställas i magasin eller tas bort från hyllorna. Böcker på vissa faktaavdelningar är det mindre efterfrågan på då. Bestämmer mig för att titta extra på hyllan där de omåttligt populära resehandböckerna om Thailand står. På sommaren är efterfrågan på dem lite mindre. Från november och framåt är det mer rätt tid att resa dit, beroende av vad man vill se där, och till vilken del av landet man vill resa.

Förresten, egentligen borde det vara förbjudet att lämna Sverige under den ljuvligaste tiden, sommaren. Nu bjuder naturen så oerhört mycket gott, bad, ljus, blommor och bär. Hallonen är mogna och finns att plocka alldeles gratis i skogen.

Gratis är gott!

Borta bra, men hemma bäst

Skönt att krypa in bakom den välbekanta disken efter några dagars frånvaro. Igår var jag inte ens inne på något bibliotek, utan såg bara exteriörererna av två av Stockholms bibliotek.

I måndags jobbade jag först på stadsdelsbiblioteket i Varberga och sedan i Markbacken. Flera av besökarna kom från andra länder, kunde inte pricka in vilka. Många av stadsbibliotekets låntagare är inflyttade i stan, men andelen besökare med andra modersmål än svenska, är betydligt högre på stadsdelsbiblioteken.

Jämförde med den tiden när så många av våra svenska släktingar utvandrade till Amerika. Det är bara hundra år sedan, och nu är ättlingarna så fast rotade i sitt nya hemland. Lyssnade på Björn Ulvaeus sommarprogram i helgen. Han är fascinerad av Mobergs Utvandrarserie och berättade om romanpersonen Karl Oskars enorma hemlängtan.

Undrar om många av våra besökare längtar till sina hemländer.

Hemvändare

Bland alla våra besökare är en hel del amerikanska hemvändare som vill söka sina svenska rötter. Idag pirrar det lite extra i magen, två av dem är mina släktingar. Telefonsamtalet kom oväntat i morse. Kan jag ta hand om dem, visa dem biblioteket, prata om släkten? Storebror har allvarsrösten och rabblar snabbt namn på avlidna släktingar på mammas sida. Namn som jag endast med svårighet kan minnas, berättade för mig på släkttillställningar för många år sedan.

Jo, jag kan sluta tidigare idag och visa biblioteket. Sänder en tacksam tanke till mina kollegor som bad mig vara med och ta emot polska gäster för en tid sedan. Nu har jag bibliotekstermerna på engelska ganska klara för mig. Local history collection, Saxonarkivet, men sin fantastiska klippsamling måste vi så klart titta på. Tänk att vi har tidningsurklipp från länets alla små byar, noggrannt urklippta för länge sedan! Och de gamla telefonkatalogerna där jag hittat morfars namn och hans telefonnummer, då när telefonen ännu var ung. Då när man fick beställa sitt telefonsamtal och riskera att telefonissan tjuvlyssnade. Känns aktuellt att minnas, när debatten rasar om rätten till privat e-post och sms.

Fantasin drar iväg med mig, ser båtarna till Amerika. Känner drömmarna och tänker:
- Vilket mod! Att våga lämna allt och satsa på något nytt i främmande, långväga land. Ser scener ur Troells Utvandrarfilm framför mig och hör utdrag ur Mobergs böcker i mitt inre.

Undrar hur "mina hemvändare" ser ut. Har vi några gemensamma släktdrag, yttre eller inre?

Det pirrar i magen mellan frågorna. Snart är de här.

Andra världskriget

- Har ni böcker om Andra världskriget? Var står dom?
Jag går med till hylla K.54 och undrar, för vilken gång i ordningen har jag sedan länge glömt, vad det är som får så många unga och gamla män att fascineras av det kriget. Det pågår krig hela tiden runt om i världen, men det är det andra, stora man vill läsa om. Krigets fasor verkar förminskas i och med att de beskrivs inom två pärmar. Hur skulle någon annars alls orka läsa ens en bok om det?

Ute skiner solen, och jag önskar att vi skulle ägna vår kraft åt att låta den få skina över vår miljöstörda värld än i många år. I stället går mycken kraft till att minnas gamla slag under ett sedant länge, tack och lov avslutat krig. Vissa saker kanske man ska ha ett annat kön för att förstå.

The Internet

Använda Internet vill våra utländska och svenska gäster i stan gärna göra. Vi hjälper dem till datorerna. Jag njuter av hur fantastiskt nätet är, och hur lätt det numera är att kommunicera. Tänk så mycket enklare resandet blivit på alla sätt. Minns dagarna i rumänska byn Botiza för några år sedan. Döm om min förvåning, när jag för en tid sedan hittade en film på Youtube om hur korna kommer hem till Botiza i kvällningen. För en person som aldrig varit i byn, kanske filmen kan tyckas vara en aning lång. För mig som njutit av synen "live" flera gånger, är varje filmsekvens till glädje.

Se filmen och bedöm själv!





När väl minnet vaknat minns jag fler djur i Botiza. Så här fraktade man grisar i byn. Så trångt fick djuren stå under en lång marknadsdag. Förhoppningsvis blev den inte så lång, kanske blev grisarna snabbt sålda. Vill du veta mer om Botiza kan du läsa på nätet och eller i Lonely Planets bok om Rumänien. Eller fråga mig marianne.redman@orebro.se




Vackra blomsterängar finns det gott om i byns omgivningar. Där kan man vandra i många många timmar utan att tröttna på allt vackert som finns att se.

Hällregn och krångel

Ute hällregn och inne krångel. I förra veckan fick vi äntligen ordning på turnummerapparaten och idag, stopp igen. Prövar att få igång den, mellan låntagarna. Det går inte. Väntar på Janne och nya gemensamma tag. Det går ändå inte. Bestämmer att försöka på nytt i morgon när vi inte är i disken, utan kan jobba på utan att hela tiden snegla efter presumtiva frågeställare.

Regnklädda låntagare håller oss igång. Många frågor om skönlitteratur att läsa under semestern. Och så frågor om hur man ska få tag i böcker som inte finns inne i hyllan nu.

Många kamrater borta, de flesta rummen tomma. Sigbritt ännu kvar. Hon löser krångliga korsordsord.

I morgon ska vädret lätta.

Inte utstalld, eller nåt

- Hittar inte boken, tror du att den inte är utstalld, eller nåt? frågar låntagaren på äkta närkingska. Det kittlar i mellangärdet av glädje över att höra min hembygds tungomål. Sällan jag hör det idag. Vad var det som hände? När, och varför blev det fult att prata sin egen dialekt? Den närkingska melodin hörs ibland, inte så tydligt uttalad som i Peter Flacks karikatyrer, men dock. Tjocka l, u och ö som går ihop, hör jag också. Men de gamla orden, fälle, vorta och utstalld, de är sparsamt använda av personerna framför disken.

Ja, boken var utstalld, den stod på en vagn. Vi hade inte hunnit sätta upp den. Tillsammans är man mindre ensam hade fått ytterligare en, förhoppningsvis nöjd låntagare.

Idag skiner solen och jag är på väg, till en än varmare källa.

Kung Liljekonvalje och det röda äpplet

Kung Liljekonvalj av dungen, frågade hon efter, och genast kände jag doften av blomman och stämningen i den vemodsfyllda dikten. Men det var inte dikten, utan Maria Langs deckare vår låntagare sökte. Mindes ungdomens sommar med alla Langdeckarna. Spännande var de då, och roliga att läsa, eftersom de handlade om närbelägna, vackra glasstaden Nora. Hur de är för ögat idag, vet jag inte. En del läsupplevelser är bäst att lämna orörda.

- Jag har sett den på teater, berättar en av våra unga låntagare tillitsfullt. Så härligt att höra henne berätta om barnboken med många år på nacken, med barnets självklara pondus.

- Den är bra!

Instämmer, den är bra, Sagan om det röda äpplet.

Undrar om det blir regn idag.

Något lite lugnare

Något lite lugnare vyer från disken idag. Inte fullt så många låntagare och färre ringsignaler i örat. Hann titta till resehyllorna längst ned i bibblan en stund. Lite rörigt är det, men under kontroll.

Gör män andra saker under sin pappaledighet än kvinnor? Funderade över det efter att ha mött ännu en av dessa målmedvetna pappor, som ställer andra frågor än jag är van vid att möta av nyblivna föräldrar i disken.

Fick två frågor om den nya Företagshörnan inom en kvart. Skojigt!

Snart blir det regn.