Det är strömavbrott!

- Det är strömavbrott, berättade lillkillen för sin mamma när jag släckte ljuset för att stänga biblioteketet igår.
Har man lärt sig ett så spännande ord för ett komplicerat tekniskt fenomen, så gäller det att använda det! Tyvärr berättade mamman att det var dags att gå för att vi stängde, och inget oväntat avbrott på eltillförseln. Skrattet bubblar i mig. Tänk så många roliga kommentarer barn kommer med!

Sommartid är tid för genomgång av böcker som ska ställas i magasin eller tas bort från hyllorna. Böcker på vissa faktaavdelningar är det mindre efterfrågan på då. Bestämmer mig för att titta extra på hyllan där de omåttligt populära resehandböckerna om Thailand står. På sommaren är efterfrågan på dem lite mindre. Från november och framåt är det mer rätt tid att resa dit, beroende av vad man vill se där, och till vilken del av landet man vill resa.

Förresten, egentligen borde det vara förbjudet att lämna Sverige under den ljuvligaste tiden, sommaren. Nu bjuder naturen så oerhört mycket gott, bad, ljus, blommor och bär. Hallonen är mogna och finns att plocka alldeles gratis i skogen.

Gratis är gott!

Borta bra, men hemma bäst

Skönt att krypa in bakom den välbekanta disken efter några dagars frånvaro. Igår var jag inte ens inne på något bibliotek, utan såg bara exteriörererna av två av Stockholms bibliotek.

I måndags jobbade jag först på stadsdelsbiblioteket i Varberga och sedan i Markbacken. Flera av besökarna kom från andra länder, kunde inte pricka in vilka. Många av stadsbibliotekets låntagare är inflyttade i stan, men andelen besökare med andra modersmål än svenska, är betydligt högre på stadsdelsbiblioteken.

Jämförde med den tiden när så många av våra svenska släktingar utvandrade till Amerika. Det är bara hundra år sedan, och nu är ättlingarna så fast rotade i sitt nya hemland. Lyssnade på Björn Ulvaeus sommarprogram i helgen. Han är fascinerad av Mobergs Utvandrarserie och berättade om romanpersonen Karl Oskars enorma hemlängtan.

Undrar om många av våra besökare längtar till sina hemländer.

Hemvändare

Bland alla våra besökare är en hel del amerikanska hemvändare som vill söka sina svenska rötter. Idag pirrar det lite extra i magen, två av dem är mina släktingar. Telefonsamtalet kom oväntat i morse. Kan jag ta hand om dem, visa dem biblioteket, prata om släkten? Storebror har allvarsrösten och rabblar snabbt namn på avlidna släktingar på mammas sida. Namn som jag endast med svårighet kan minnas, berättade för mig på släkttillställningar för många år sedan.

Jo, jag kan sluta tidigare idag och visa biblioteket. Sänder en tacksam tanke till mina kollegor som bad mig vara med och ta emot polska gäster för en tid sedan. Nu har jag bibliotekstermerna på engelska ganska klara för mig. Local history collection, Saxonarkivet, men sin fantastiska klippsamling måste vi så klart titta på. Tänk att vi har tidningsurklipp från länets alla små byar, noggrannt urklippta för länge sedan! Och de gamla telefonkatalogerna där jag hittat morfars namn och hans telefonnummer, då när telefonen ännu var ung. Då när man fick beställa sitt telefonsamtal och riskera att telefonissan tjuvlyssnade. Känns aktuellt att minnas, när debatten rasar om rätten till privat e-post och sms.

Fantasin drar iväg med mig, ser båtarna till Amerika. Känner drömmarna och tänker:
- Vilket mod! Att våga lämna allt och satsa på något nytt i främmande, långväga land. Ser scener ur Troells Utvandrarfilm framför mig och hör utdrag ur Mobergs böcker i mitt inre.

Undrar hur "mina hemvändare" ser ut. Har vi några gemensamma släktdrag, yttre eller inre?

Det pirrar i magen mellan frågorna. Snart är de här.

Andra världskriget

- Har ni böcker om Andra världskriget? Var står dom?
Jag går med till hylla K.54 och undrar, för vilken gång i ordningen har jag sedan länge glömt, vad det är som får så många unga och gamla män att fascineras av det kriget. Det pågår krig hela tiden runt om i världen, men det är det andra, stora man vill läsa om. Krigets fasor verkar förminskas i och med att de beskrivs inom två pärmar. Hur skulle någon annars alls orka läsa ens en bok om det?

Ute skiner solen, och jag önskar att vi skulle ägna vår kraft åt att låta den få skina över vår miljöstörda värld än i många år. I stället går mycken kraft till att minnas gamla slag under ett sedant länge, tack och lov avslutat krig. Vissa saker kanske man ska ha ett annat kön för att förstå.

The Internet

Använda Internet vill våra utländska och svenska gäster i stan gärna göra. Vi hjälper dem till datorerna. Jag njuter av hur fantastiskt nätet är, och hur lätt det numera är att kommunicera. Tänk så mycket enklare resandet blivit på alla sätt. Minns dagarna i rumänska byn Botiza för några år sedan. Döm om min förvåning, när jag för en tid sedan hittade en film på Youtube om hur korna kommer hem till Botiza i kvällningen. För en person som aldrig varit i byn, kanske filmen kan tyckas vara en aning lång. För mig som njutit av synen "live" flera gånger, är varje filmsekvens till glädje.

Se filmen och bedöm själv!





När väl minnet vaknat minns jag fler djur i Botiza. Så här fraktade man grisar i byn. Så trångt fick djuren stå under en lång marknadsdag. Förhoppningsvis blev den inte så lång, kanske blev grisarna snabbt sålda. Vill du veta mer om Botiza kan du läsa på nätet och eller i Lonely Planets bok om Rumänien. Eller fråga mig marianne.redman@orebro.se




Vackra blomsterängar finns det gott om i byns omgivningar. Där kan man vandra i många många timmar utan att tröttna på allt vackert som finns att se.

Hällregn och krångel

Ute hällregn och inne krångel. I förra veckan fick vi äntligen ordning på turnummerapparaten och idag, stopp igen. Prövar att få igång den, mellan låntagarna. Det går inte. Väntar på Janne och nya gemensamma tag. Det går ändå inte. Bestämmer att försöka på nytt i morgon när vi inte är i disken, utan kan jobba på utan att hela tiden snegla efter presumtiva frågeställare.

Regnklädda låntagare håller oss igång. Många frågor om skönlitteratur att läsa under semestern. Och så frågor om hur man ska få tag i böcker som inte finns inne i hyllan nu.

Många kamrater borta, de flesta rummen tomma. Sigbritt ännu kvar. Hon löser krångliga korsordsord.

I morgon ska vädret lätta.

Inte utstalld, eller nåt

- Hittar inte boken, tror du att den inte är utstalld, eller nåt? frågar låntagaren på äkta närkingska. Det kittlar i mellangärdet av glädje över att höra min hembygds tungomål. Sällan jag hör det idag. Vad var det som hände? När, och varför blev det fult att prata sin egen dialekt? Den närkingska melodin hörs ibland, inte så tydligt uttalad som i Peter Flacks karikatyrer, men dock. Tjocka l, u och ö som går ihop, hör jag också. Men de gamla orden, fälle, vorta och utstalld, de är sparsamt använda av personerna framför disken.

Ja, boken var utstalld, den stod på en vagn. Vi hade inte hunnit sätta upp den. Tillsammans är man mindre ensam hade fått ytterligare en, förhoppningsvis nöjd låntagare.

Idag skiner solen och jag är på väg, till en än varmare källa.